You’ll Never Know Untill You Try
Dah lama peristiwa ni berlaku, tp mase tu saya bz x sempat nak tulis. Sekarang saya nak membzkan diri. I think I found the thing that hold me back, and I'm willing to let it go, but not today. Haha. Okla, back to the story. Mase tu nak solat magrib. Usually, I'll become the imam. That time, I feel lazy, so I passed to her. Lame jugakla argue ngan die. Alasannya, "saya tak layak", "saya tak pandai". Typical alasan kalau kita xnk buat keje apa2. "Saya tak pandai". Tak pandai sebenarnya 'limiting belief' atau kepercayaan yang membataskan (cilok dr blog Kak Anfal) The things is, sampai bila kite nak escape dengan alasan yang sama. Kalau tak pandai, kene la belajar, kene la cuba. Betul tak? Kita ni sama je sebenarnya. Yang membezakan adalah cara kita fikir pasal kita. Saya memang seorang yg negative thinking about myself dan sering membandingkan diri dengan rakan2 saya. Saya selalu merasakan no matter how hard I work, I'm no better. They see I sit on my study chair, face the book. Tak gerak2, padahal xde org tau adakah sy bace tu masok or I'm just thinking of adakah other ppl tgh study ataupun tidak. Eh, melalut lak saya ni. Akhirnya, my rumet td jadilah imam dengan terpaksa. Boleh je, takde masalah apa pon. See, cube lah dulu. Then u'll know pandai ke tak…





0 iigusa:
Post a Comment